Litterär text

Dikter ur lyriksamlingen
KARTOR AV SYRE OCH BRÖD

 

växer med dova skälvningar berget
som skakar sin rygg
en brista syns i vattnets hud
som om en fisk stiger mot ljuset
för att snappa en insekt från ytan
den välvda ryggen där glaciärernas fjäll
glittrar
skjuter slingor av ljus genom vattnets prisma
Av berg och vatten är landskapet byggt
topografins dualitet
klippan som svettas vätska ur rosor av is
vattnets speglande plan
som sprängs av jordkärnans konvulsioner
och halvvägs
en tröskelplatå utan gårdag och mål
ett här och nu
Så sipprar, faller i kaskader vattnet
och spjälkas, sprängs
växer med dova skälvningar berget
som skakar sin rygg

från bergets köldhöjder
veckade upp genom tunna luftlager
flyter glaciärer
färgspår som gnider himmelsljuset
ner genom sluttningarnas slipade skåror
Från dalarna
ånga av livsgrön vegetation, tallarnas doft av terpentin
frörök, fjärilar, stengetter
genom örat
stötar av fuktig vind, näsan, ögat
dropptyngda spindelvävar, våta labyrinter mot kinden
flugors ryckningar som övergår i apati
branternas stigningar och fall och
från bergets köldhöjder
veckade upp genom tunna luftlager
flyter glaciärer
färgspår som gnider himmelsljuset
ner genom sluttningarnas slipade skåror
Från dalarna
ånga av livsgrön vegetation, tallarnas doft av terpentin

vatten som föds ur vatten
djupgravstungor stigna ur ett svalg av magmasoda
gejsrat salt
och dyningar som långsamt bräcker kontinenter
Sediment som piskar klippan
blästrar, blottar kolhinnor målade på sten
det förflutnas grå stigma
frostfjärilar som spikats vid kastanjeknoppars doft
mjukrunda musslor, tärnors ägg
korallernas kalkmassor
Sagor om snögäss brinnande mot sol
som bränner strandkarets vatten till kakor av salt
och höstliga hav
där eldar fäster vid fiskarens hand
näten genomstungna av kontinenternas intet
oceanernas intet
årstidernas intet, denna massiva tomhet
av berg som föds ur berg
ögonblick, gryningar
vatten som föds ur vatten

Comments are closed